Happy City

Bucaramanga är en mångmiljonstad utan särskilt mycket att göra. Det finns stökiga gator i centrum, Colombias största rånrisk och ett enormt dammbygge i en dal uppe i bergen som tippas snart gå sönder och dränka hela stan. Men så finns även HAPPY CITY, ett lekpalats, och RULLTRAPPOR. Där kan såna lantisar som mina barn har skitkul en hel dag. Vi kom hem klockan 1 inatt.

Porrblomman.

Det sägs att den som somnar i eftermiddagsbrisen under en Floripondio, eller Änglatrumpet på svenska, riskerar att aldrig vakna upp eller förgås  i erotisk galenskap. Ändå är den en av de vanligaste blommorna i folks trädgårdar här. Jag vet inte hur bra den går att odla i Sverige, men jag har hört det berättas att myten om att häxorna flög till Blåkulla för orgier med djävulen delvis uppkommit genom blomman. Kvinnor (vilka? växtkunniga nunnor som hade tråkigt?) lär ha smort in käppar med extrakt från Änglatrumpet och andra hallucinogena nattskattor och fört upp i vaginan. Här i Colombia berättas det inte om kåthet utan om kärlek. Same old i och för sig, blomman används för att få den du är kär i i säng. Lägger du en Änglatrumpet under kudden om natten kommer du nämligen drömma om hur. Men vägen dit är svår. Knepet är att lura busken blomman växer på så den inte märker att du plockar den. Annars funkar det inte. Kanske enklare (och roligare) att köra på den svenska käpp-linjen.

Jiiiiiiiiheeeeeee!

En dålig matte

Jag leker tagen med Salvador. Det gillar min hund. Vi leker tagen alla tre. Jag har det. Fique också, verkar det som. Plötsligt har hans schäferinstinkter gjort att han ställt sig på alla fyra och knuffat ner Salvador framstupa på grusgången. Där står han med framtassarna på min sons rygg och gläfsar stolt. Salvador gråter. Jag skäller.

-          Mal hecho! NO, NO, så får man INTE göra!

Han tittar sårat på mig och lommar bort.

Nu har jag jättedåligt samvete och Salvador tycker grymt synd om hunden. Han ligger och trycker under bordet. Så fort vi försöker möta hans blick tittar han ner. Min son är sur på mig.

-          Varför skällde du på honom, mamma?

-          Han måste förstå att han inte får leka tagen på det sättet.

-          Men nu tror han ju att han inte får leka tagen alls! Och det är det han ÄLSKAR MEST AV ALLT I HELA VÄRLDEN. Förresten är det min hund.

-          Ja. Vad tycker du vi ska göra då?

Plötsligt sitter jag på huk framför bordet. En sekund senare leker vi tagen igen.

Så himla konsekvent alltså. Det är tusen gånger svårare att vara matte än mamma. Lovar.

Mayanister

Skypade med en gammal kompis från Bogotá-tiden. Hon är inte heller kvar i megastan. Istället har hon köpt mark på landet och bygger en bunker i ett hål. I den förvarar hon vattenreningspulver, förstahjälpen-kit, konserver och eldsäkra importerade filtar. I vanliga fall hade jag berättat om mina planer att resa till Sverige nästa år. Nu gjorde jag inte det. Det är rätt mkt det liksom inte längre går att prata om med gamla vänner som blivit övertygade om att Maya-folket var ett slags superfolk som kunde veta exakt vad som skulle hända tusen år fram i tiden.

- Jaha, ska ni bygga ett vanligt hus också, eller?

- Nej, vi har inte råd.

- Så ni bor i bunkern då?

- Ja.

När vi klickat på tänkte jag att det mest riskabla med den 21 december 2012 är att jorden INTE går under. I alla fall det mest snopna.

Debut

Idag är första gången jag lämnar en lapp till mina barn. Jag är själv uppväxt med lappar. Det fanns en lapp när man kom hem från skolan vad man kunde äta och så och så skrev man själv en lapp tillbaka när man skulle iväg till en kompis. När man kom hem från kompisen låg det ibland en annan lapp ”är på kören” eller ”är ute och går, puss och kram mamma”. Tryggt och avslappnat, det har jag alltid tyckt.

Idag var det alltså hemskt spännande – skulle mina barn kunna läsa lappen? Det kunde dom. Lunchen var i alla fall slut när jag kom hem tio minuter senare. Om de kommer haka på lappsystemet återstår dock att se. Det kommer i alla fall bli ännu mer spännande av att få reda på hur avslappnad och trygg jag känner mig när jag läser meningen: ”Hej mamma, jag är ute. Kommer sen.”

Dvd:n försvunnen!

Klockan 8 på morgonen. Solen sken. Sal och Fran i skolan sedan sju. J och Illampu hade just åkt för att handla. Jag tog muggen med mig och gick en runda på MINA ÄGOR. Låter sådär vitt och jordägarpatriakaliskt o det är det väl. Jag har aldrig känt mig sådär fånigt mäktig och ”stor” som när jag vackra mornar går runt och tittar på allt som är “MITT” – blommor, träd, frukter, alltihop! Hur som helst är storhet en flyktig känsla, i alla fall för mig och i alla fall idag. När jag kom tillbaka upp till huset var dvd-spelaren borta.

Jag sprang bort till ena grannhuset. De hade sett en ”mystisk skugga”. Jag sprang bort till andra grannhuset, tanten var förvånad men hade vid närmare eftertanke hört ett moppeljud. Jag sprang bort till tredje grannhuset och där kunde man berätta att deras hund blivit ”helt galen” och börjat skälla ”helt oförklarligt”.

Sen ringde jag till en kompis och vi diskuterade i 40 minuter om vem tjuven kunde vara, hans eller hennes motiv och var han eller hon skulle kunna tänkas sälja prylarna. Vi kom fram till att det måste vara någon i närheten, någon som vet att jag inte var i huset vid just den tidpunkten och som hade bråttom, kom på moppe eller till fots, men inte bil eftersom TVn var kvar. När hon funderade ut strategier på hur jag med en bortförklaring skulle kunna checka om grejerna inte fanns under någon av mina grannars sängar kom Julian tillbaka och sa att jag bara måste se hur mycket damm och skit som kan samlas under dvd-spelare.

Så där låg den, under min egen säng i skydd från klåfingriga barnhänder.

Ja, det här påminner onekligen om något. Läs här.

Brottsplatsen

Den viktigaste insikten inom hälsoforskning

Några exempel:

  1. Popcorn är nyttigare än grönsaker.
  2. Alkohol är långt mycket farligare än mariujana, kokain och extacy.
  3. Äldre människor som dricker sex koppar kaffe om dagen lever längre än de som inte gör det.

Jag visste det. Och nu menar jag inte forskningsresultaten, utan tendensen inom hälsoforskning. Det är precis samma sak som olivoljan, fettet, sojan, lightprodukterna, kolesterolen och ”riktig” bröstmjölk vs mjölkersättning. Jättenyttig/livsfarlig ena dagen och tvärtom nästa. Snart kommer vitt bröd motverka hjärtsvikt,  bananer orsaka impotens, stenålderskost döda människor i förtid, genmanipulerade grödor motverka cancer och cig enbart vara skadligt för de Syd-människor som slavar på tobaksplantagen för skitlöner.

Kanske. För den viktigaste insikten av alla miljoner hälsoundersökningar borde väl vara det sammanslagna resultatet – att hälsovetenskapen är precis lika relativ som resten av vårt postmoderna samhälle.

Befriande eller förvirrande?

Jag tycker det förra.

 

 

Att hantera en bomb hemma hos mig

Annika har ett inlägg idag om bomben i Bogotá riktad mot fd inrikesministern Fernando Londoño. Kände igen mig mkt i vad, och hur, hon skrev. Teorierna om mordförsöket på ministern och morden på hans två anställda är många, vissa tippar paramilitär, andra gerilla osv… spekulationer…  som vanligt är det omöjligt att som tv-tittare riktigt veta vem som kastade bomben mot bilen och varför. ”Men”, som Annika skriver ”vi lever i alla fall”.

Själva satt vi framför nyheterna med burritos och juice när bombspecialen kördes.

”Oj då!”, sa Julian.

”Jahopp”, sa jag.

Vi scannade läget någon minut. Kommenterade kort att ingen vi känner rör sig i det området och att han Londoño hade tur att ha marknadens mest skottsäkra bil, annars hade det blivit pannkaka av honom utifrån bombens styrka. Sen bytte vi kanal och kollade på en film som Drew Barymore har regisserat alldeles själv.

Det sägs att man aldrig vänjer sig vid fysisk smärta, men det går sannerligen att vänja sig vid bombdåd. Det är rätt otäckt egentligen, men jag har gjort det. Det är inte det att jag inte tycker det är helt rasande åt helvete att människor som ministerns livvakt och chaufför dör helt onödigt och ett dussin oskyldiga personer blir sårade. Det är istället det, att faktiskt jag inte bryr mig, eller, inte KAN bry mig. Då hade den här bloggerskan bergis varit galen, i alla fall en gravt deprimerad morsa med alkoholproblem.

Julian säger att personlig krigshantering funkar likadant som fördelningspolitik. Det gäller rent krasst att hårdna till och välja för vem man ska gråta, vem man ska prioritera att bry sig om. Det naturliga valet blir såklart ”sina egna” – barnen, familjen, vänner. Byta kanal. Servera efterrätten. Tänka: Vi lever och mår bra!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...