Back to my native

 

IMG_2300 (2)

Det roliga med den här bilden som togs häromdagen är att jag råkar se ut rätt exakt som jag gjorde när jag var tretton år. Hårbandet, kajalen, tofsen, det bruna läppstiftet. Och den trotsiga bitch-uppsynen.

Då jag är rätt spirituell av mig så kan jag inte annat än att se bilden som ett symptom, ett symptom på en både inre och yttre resa mot det som en gång i tiden var mitt liv. Jag kanske inte ska ”hem”, för de senaste åren är det kaffeskogen som min hemlängtans flygfän fladdrar inför, men jag ska tillbaka till någon slags vardag som jag en gång hade.

Tiden då jag gick ensamma promenader på hemliga stigar i skogen i timmar. Tiden då jag hade tider att följa, en rutin. Tiden då morgonens ljud var skramlet av mammas tofflor och smällen av brevlådans lock när hon tog in tidningen. Tiden då jag hånglade med fina pojkar i övergivna sjöbodar. Tiden då jag cyklade hem om nätterna så pakethållaren skramlade över kullerstenarna för att tillföra nya tankar och erfarenheter till alla manuskripten som aldrig blev klara.

Även om det kommer bli lite si och så med sjöbodarna så känns det bra. Lugnt. I sin ordning. Och ganska hoppfullt, så som livet känns ibland när dåtiden perspektiviseras. I höst kommer jag skriva klart mitt andra manuskript, innan dess publicera en längre novell, och föreläsa om att skriva. Hade jag anat detta när jag var tretton år? Kanske ändå. Bakom fjortisens hårdsminkade osäkerhet fanns förvånansvärt nog en självkänsla stöpt i järn. Det är också något jag kan se från mitt 33-åriga perspektiv. Hopp. So go go gyal!

 

Missa inte min fina insta. Klicka HÄR!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

3 Comments

on “Back to my native
3 Comments on “Back to my native

Comments are closed.