Mitt jobb

Det har varit en annorlunda sommar. Jag har bara badat någon gång, träffat gamla vänner sorligt mycket mindre än vad jag hade önskat, och jag har inte ätit en enda glass.

Det har varit ett annorlunda Europa. Ett Europa som aldrig någonsin har påmints mer om Colombias sorgligaste sida – flykten. Där de historier jag lyssnat på handlar om smärtan i kroppen efter att ha varit fastbunden under en lastbil längs motorvägar, om att falla i Medelhavet efter beskjutningar mot båten och om att vara den enda i gruppen som orkat simma i land, i länder där de inte är önskvärda. Separationerna. Minnet av några man älskar som börjar på M och P, men som aldrig kommer se igen.

Det har varit ett annorlunda Sverige. Ett Sverige som aldrig någonsin har skiljt sig mer från Colombias vackraste sida – konststycket hos “vanligt folk” att leva i motsättningar och ändå inte hata. Jag har nämligen aldrig mött så mycket hat som denna sommar, hat från planscher i tunnelbanestationer, hat i mina flöden, hat mot iordningställda lokaler och hat ur munnar jag trott tillhöra personer jag känner.

Men det har också varit en välsignad sommar. En sommar jag delat med de som hatas. Med helt fantastiska killar i de iordningställda lokalerna. Killar som, trots sin låga ålder, är drivna, modiga och smarta. Killar jag utan att tveka en sekund skulle låta vara ensamma med mina döttrar. Killar jag skulle vilja att mina barn ser upp till, lär sig av. Killar som är vidsynta, öppna och medkännande och utgör den totala motsatsen till de fördomar många har om dem. Killar som inte kommit hit för att de vill, för att de vill roffa åt sig och suga ut, utan för att de inte vill bli dödade eller tvingas döda. Killar som inte vill bruka våld, utan bruka fred. Killar som, trots att så många hatare tjatar om motsatsen, fortfarande är barn.

Det har varit ett annorlunda jobb, ett välsignat jobb. Det är jag, och inte de, som ska vara tacksam.

 

 

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

6 Comments

on “Mitt jobb
6 Comments on “Mitt jobb
  1. Du har ett stort hjärta! Jag undrar också var allt hat kommer ifrån, det verkar bli mer och mer av det. Det verkar ha ökat under de år som gått sedan vi flyttade, i alla fall ser det ut så i sociala medier. Konstigt med hat och stängda hjärtan och rädsla i trygga välfärdssverige. Undrar hur det hänger ihop, och hur det samtidigt kan finnas folk som knappt har vad de själva behöver, som ändå kan dela med sig på andra håll i världen. Jag är fortfarande nyfiken på hur länge du ska vara i Sverige, och hoppas du skriver mer snart.

    • Hej Åsa! Håller med i dina frågeställningar. Har bara svar på den tredje och tyvärr inget rakt sådant. Jag vet inte riktigt faktiskt hur länge vi blir här i Sverige. Jag har ett litet hemlisprojekt som fortfarande inte har bestämt sig om det vill utvecklas eller inte. Just nu får framtiden växa fram i sin egen takt :). Kram!

  2. så mycket sorgligt men också mycket glädje… svårt att förstå det som händer – men inte svårt att förstå att vi måste hjälpa de som behöver så mycket som vi bara kan…

    igår kom två soc-handläggare hem till mig med en grabb som de sa var 13. själv visade han 14 (med fingrarna). jag gissar på 11-12 år. han kom som han var, i jeans o tröja och sandaler, ensam. vi talade en timme med hjälp av en telefontolk, sen var handläggarna tvungna att åka. mitt hjärta gick sönder flera gånger under gårdagen. men – det svämmade också nästan över av ömhet och glädje igår kväll när jag såg hur han sov gott i sin nya pyjamas i sitt nya rum, med lampan tänd… <3

  3. Jag förstår inte heller vart allt hat kommer ifrån och det gör mig rädd när jag inte vet vad det är för en värld som min son kommer växa upp i. Att människor som lever i Sverige kan vara så hatiska mot människor de inte känner, bara på grund av utseende, språk, religion, historia eller andra anledningar, det förstår jag inte heller! Det gör mig förbannad och livrädd när människor röstar på SD bara för att de är de enda som lyfter invandrarfrågan men som samtidigt tillägger att de inte är rasister..
    Jag önskar att en stor del av Sveriges befolkning vaknade upp och inser hur bra vi har det i Sverige och slutade vara så förbaskat egoistiska och öppnade sina hjärtan för de som inte är som vi, och de som har lidit något fruktansvärt för att få komma hit. Det sista en människa vill är ju att lämna sitt trygga hem men när det inte längre är tryggt så måste de ju få chansen och möjligheten att få bygga sig ett nytt hem i ett land som t.ex. Sverige utan att mötas av hat från alla olika håll…

  4. Hat? Jo!! Absolut. Men svennarna som hade det så bra i sitt välfärdsland, har sedan länge, utsatts för obegripligheter från sin omgivning, från sitt parti, från sin regering. Och oro som inte verkar kunna hanteras, inte blir besvarad med förståelse och omtanke, omvandlas, såsmåningom, till hat, i mobilen, i skolan, på arbetsplatsen (om man fortfarande har någon). Samtidigt ser man välutbildade invandrare som kör buss eller bär ut tidningar. Svårt att förstå? Va! För köksbordspolitikerna blir svaret att rösta på ett parti som verkar ta´ deras oro på allvar, men som troligen tänker dra nytta av oron. Men det är ju så politiken arbetar. Och de som sitter vid sina köksbord och oroas analyserar inte, utan vänder sig till det parti som, av grumliga orsaker, erbjuder lättnad. Eller vad, hur, tror Du?

Comments are closed.