Tag Archives: Internet

Kryckor i ebenholts

Här är Julia back again efter två veckors internetisk seghet. Jag orkar inte längre undersöka varför min uppkoppling inte har fungerat hemma eftersom ingen tycks kunna svara på det. Och så idag, så funkar det av oklar anledning igen!  Jag firar med en bild på affärens vackraste slöjd. De centimeterhöga figurerna skulle inte kunnat ha gjorts idag med samvetet i behåll – materialen är ebenholts och elfenben – men de är tillverkade i en tid folk och lagbok sket fullständigt i elefanternas öde. Figurerna är ett arv från min farfar som var missionär i Kongo Brasaville på 40-talet. Det var förvisso inte han som täljde dem, utan förmodligen kongoleser kring missionstationen, eller så har han kommit över dem på annat sätt.  Den mest spännande figuren är den lytta mannen (eller kvinnan?) med kryckorna. En kund i affären stannade förundrat kvar vid vitrinskåpet, sen gick han och kom tillbaka lite senare för att förundras ännu mer. Han drev en stödorganisation för handikappade och sa att figuren var det allra första konsthantverk han sett i hela sitt liv där handikappade avbildas. Jag tror jag kan säga det samma, faktiskt. Hur som helst, om någon läsare händelsevis skulle ha kunskap om centralafrikansk slöjd från 1900-talets första hälft så får ni gärna höra av er och berätta vad ni vet. I vilket sammanhang kan figurerna har gjorts? Hur gamla kan de vara? Jag har tyvärr inte längre någon farfar kvar att fråga.

IMG_2687 IMG_2693 IMG_2694

Där kunden ALDRIG har rätt

HENRIK BRANDAO JONSSONS KRÖNIKA har enorm igenkänningsfaktor trots att jag inte bor i Brasilien. Allt som har att göra med multinationella mobil- och internetoperatörer i Colombia är dåligt och dyrt. Som till exempel när jag köpte en dong (heter det va?) hos Claro för 1000 spänn för att få internet pre-pago hemma. Den funkade inte. När jag åkte tillbaka in till Claro-kontoret i stan  så visade det sig att jag var tvungen att ringa till supportkontoret istället. Supportkontoret i sin tur sa att allt var lokalkontorets fel eftersom Claro överhuvudtaget inte sålde den typen av internettjänst som jag hade köpt, de sa till och med att den inte fanns (trots att jag hade sett reklamen på tv). På lokalkontoret hävdade de fortfarande att det inte var deras fel och kunde inte ge mig pengarna tillbaka, men om jag ville kunde jag skriva una carta, ett brev, till supportkontoret så att de kunde “undersöka möjligheterna att öppna en process.” ”Supporten” meddelade dock per telefon att detta var helt onödigt, eftersom de inte hade det minsta ansvar för vad lokalkontoren hittade på att sälja.

Jag började gråta. Kan låta skitfånigt, himla i-landsproblem, men jag hade bäbis och nyss påbörjat en distanskurs. Dessutom är just detta inget i-landsproblem utan ett typiskt pre-i-landsproblem. Precis som Jönsson skriver skulle de stora mobil- och internet-företagen förlorat kunder i ett nafs om de hanterat sin buisness i Europa på samma sätt som de gör i Sydamerika. ”Men på grund av att brassar inte klagar,” skriver han, ”och är vana vid att bli utnyttjade kan den italienska operatören fortsätta att tälja guld i världens sjätte största ekonomi.”

Jag har inte varit så mycket i Brasilien, men för Colombias del tror jag inte att colombianerna någon gång kommer vänja sig så pass vid att bli utnyttjade att de slutar att klaga. Däremot tror jag att mobil- och internetjättarna har en fantastisk förmåga att göra det stört omöjligt för colombianer att klaga på ett normalt sätt. Supportnumrena funkar sällan, och gör de det kommer man inte fram, kommer man fram får man till slut samma svar som jag fick (och har fått minst tjugo gånger efter det) – ”du det där är inte vårt fel, ring nån annan.”

Det roliga med storyn om min dong (hittills en typiskt tjatig klagosång som inte hör hemma här, jag vet) är att allting löste sig till slut. Tack vare J.

Han följde med mig till lokalkontoret nästa dag. Vi fick samma svar. Inga 1000 kronor kunde betalas tillbaka. ”Okej,” sa J. Sen plockade han på sig tre kartonger nyanlända telefoner i väskan och fortsatte med trött röst. ”Ring polisen, jag väntar i parken.” Sen gick han. Tre steg senare ropade lokalkontorets personal att det nog gick att fixa ändå. Fem minuter senare sa man att det var fixat. Och vid hemkomsten kunde jag konstatera att jag hade Internet. Hur detta under hade gått till hade lokalkontoret dock ”inga befogenheter” att svara på, men jag kunde alltid skicka ”una carta” till huvudkontoret för att ”ansöka om denna information”. Det behövdes inte. J svarade istället. ”Nu ser du hur de stora mobilföretagen funkar här”, sa han. ”Tjuven har alltid rätt.”

 

Mammas machete censurerad?

Nä, förmodligen inte. Men nu har hela sju personer hört av sig till mig genom olika kanaler och sagt att de har problemas med att öppna min blogg. Två säger dessutom att de inte kan kommentera. Detta måste ju gås till botten med! Vad säger ni läsare som kommer in? Märkt något ovanligt när ni tittar in? Sett något skumt? Går det snabbare/långsammare än andra bloggar? Har bloggens tillgänglighet förändrats på senare tid? Har ni några erfarenheter från olika webbläsare?

RECOMPENSA UTLOVAS!

 

Nej, inte hon igen!

Är det nån läsare som är webdesigner? Jag tycker synd om er, i alla fall som alla kunder är som jag.

Såhär har jag låtit de senaste dagarna när jag försökt förklara hur jag vill att min nya hemsida ska se ut (det är ett abstract):

Det ska va typ landsbygd i Syd, jag du vet sådär indianskt fast ändå lite rått sådär. Lite vapen och sånt. Fast inte så att man blir rädd såklart. Lite o-gringo hippie kanske.. typ o-flummigt men ändå flummigt. Alltså absolut utan peacetecknet och kanske hellre lite mano negra sådär med röda stjärnor och sånt, fast utan att det blir ideologiskt färgat då. Solar! Fast inte så mkt Mexiko utan Colombia, fast absolut inte med flaggfärger, snarare typ sådär blågrått och orangerött och lite mintgrönt och ljusgult, fast ändå stark gul, det får ju inte bli mesigt. Alltså jag menar att headern inte får bli romantisk, absolut inte turistbroschyr eller hej jag är cool surfare fast ändå lite leksen sådär, lite kul fast med starka inslag typ blod eller nåt kanske. ..  tja… precis så.

Ni fattar precis va?

En dag på IT-vischan

Föreställ dig att det tar fem försök innan det säger pling och du bli uppkopplad på Internet. Föreställ dig sedan att det inte går att öppna sidan. Föreställ dig där efter att det tar tre minuter att koppla ner dig igen för att kunna byta inställningar från 3G (som uppenbarligen inte fungerar idag) till 2G-nätet. Tänk dig sedan att det tar tre försök att bli uppkopplad på 2G-nätet. Föreställ dig sedan att det tar 3 minuter innan startsidan laddas. Tänk dig sedan att det tar 5 minuter innan du kommer in på din blogg. Föreställ dig att allting inte laddas ordentligt, så att du till exempel inte kan se kommentarerna och att det finns ett rött kryss i hörnet där du lagt in en fin bild. Tänk sedan att du klickar på nytt inlägg och sidan blir vit och säger att den inte kan visas. Tänk dig att täckningspinnarna på 2G-nätet försvunnit. Tänk dig att göra om hela proceduren med att byta till 3G-nät. Och föreställ dig sedan att när du väl lyckats klicka fram nytt inlägg och du sitter med kaffe och ska börja mysskriva, att det kommit grus under A-tangenten så att den inte funkar. Föreställ dig att leta upp en avbitartång och knipsa av en bit ståltråd som du försöker lirka bort gruset med. Föreställ dig att det inte går. Föreställ dig sedan att kötta bort gruset så att det hamnar under Q-tangenten istället. Föreställ dig sedan att A-tangenten funkar skitbra igen, och att du blir glad, och att du gör mer kaffe, en hel härlig termos. Tänk sedan att det kommer en liten människa och säger: Mamma, nu har jag gjort läxan. Ge mig datorn så jag kan rita, du lovade. Föreställ dig sedan en vis och snusförnuftig person som säger:Men Julia, det är absolut ingen mening att bli arg på datorer. Var istället glad för att du överhuvudtaget HAR en dator. Och ännu mer, var glad att du HAR Internet. Fatta, vilken ynnest egentligen, du är den ENDA som har Internet i HELA Allmänningen!! Föreställ dig INTE att ge denna personen en stor smäll. Bara gör det!

(Nej, gör inte det. Tag istället ett kollegieblock och en penna, lägg dig i en hängmatta och dröm dig bort till en tid av mjukt blyertsrassel mot papper, av stora tankar på fladdrande ark……..

…..av sönderbitna blyertspennor, av oläsbara krumelurer, skrivkramp och en liten fesen och surmulen tanke som fladdrar iväg med vinden bortåt bergen. Jag lovar, hur dåligt Internet än funkar när du väl kommer till, så kommer det vara underbart i jämförelse!).

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...